Sotarnas historia

Gesällbälte

Visste du att…

  • Sotarnas historia är över 1000 år gammal
  • Sotarnas historia börjar när vi slutade elda på en stödjesten mitt på golvet och konstruerade rökavskiljare för att få ut röken ur husen.
  • De första skorstenarna var av trä.
  • När man började bygga högre skorstenar kunde man börja bygga hus i flera våningar.
  • Kravet på sotning av skorstenarna uppkom på grund av den stora brandrisk som fanns framför allt i de tätbebyggda städerna där husen oftast var av trä. Uppvärmning, matlagning och tillverkning skedde medhjälp av eldning och en olycka kunde lätt hända. Konsekvenserna kunde bli fruktansvärda.
  • Redan för flera hundra år sedan fick man böta om man inte skötte sin sotning, allt på grund av risken för brand.
  • De första anställda sotarna var de som sotade slotten. Vi har haft flera stora slottsbränder på grund av soteld!
  • Ofta var det rackarn, bödelns hjälpreda som fick sköta sotningen när han inte tog hand om andra oangenäma uppgifter som samhället behövde ha utförda.
  • Svenska sotare har inspirerats av tyska sotare som flyttade till Sverige under 1700-talet och drev på utvecklingen av yrket.
  • Så långt som in på 2000-talet har det varit krav från staden att sotarmästaren inte får vara borta från orten utan att ha någon ersättare. Respekten för brand vid soteld är med rätta stor än i dag!
  • Sotarnas speciella symbol på gesällbältet är en blandning mellan det stora och lilla riksvapnet. Det går inte att via dokumentation styrka varför just sotarna får bära en så ärofylld vapensköld men det finns flera sägner om varför. En går i korthet ut på att en liten sotarpojke av misstag råkade hamna i drottning Sofia Magdalenas rum på 1780-talet. Utan att han visste om att drottningen såg honom tittade han sig omkring och förundrades över all skönhet och alla vackra föremål. Men han rörde inget ty en sotarpojke hade lärt sig: ”

”Bara se men inte röra, skall små sotarpojkar göra!”

Det vackraste han såg var ändå riksvapnet som fanns ovanpå drottningens spis. När han halvhögt för sig själv uttryckt hur fint han tyckte det var, klättrade han upp i skorstenen och försvann. Drottningen som så sällan hade något att vara förundrad över blev väldigt uppmuntrad av den lille väluppfostrade sotarpojken som inte lämnade några spår efter sig mer än glädje. Hon lät därför tillverka ett bälte med riksvapnet indrivet i bältesspännet som hon skickade till den lille sotarpojken som tack för att han förde in lite glädje i hennes liv. Sedan dess bärs den speciella symbolen av sotarkåren.